Sofia Lindström, född 1971, debuterar med "Plats, spela död" (Natur och Kultur, 1999). Den ges ut i samma kassett som Petter Holmqvists "I en stund som denna", recenserad på annan plats.
Sofia Lindström kallar själv sin bok för "en samling infall, nedskrivna som korta texter /?/ föreställningar, minnen, drömmar". Hon vill inte genrebestämma sin bok, och tanken är uppenbarligen att läsaren ska begrunda och stilla kontemplera över varje enskild text och sätta den i relation till sitt eget liv.
JOEL BO DAHLBERG,
I diket tio månader senare, en blå plast-
Jag tror att Sofia Lindström återkommer med fler nyheter. Tills vidare är hon ett bra komplement till Petter Holmqvists noveller, men lite haltande på egen hand.
Jag vet inte om det var meningen.
Men Sofia Lindströms debutbok läste jag på tio minuter.
Jag har aldrig läst en bok så snabbt tidigare.
"Plats, spela död" är en samling prosafragment, glest utpytsade på 89 sidor. Det är prosadikter, korta stycken, boken har text blott på varannan sida, och då bara ett fåtal rader. Därför gick det snabbt för mig att slutföra boken, även om jag inte är säker på att det var författarens avsikt.
Boken är indelad i ett antal teman - "Familj i flera akter", "Byten", "Unikum", "Plats, spela död", "Claustrum", "Familj i flera akter" (igen) och "Ut". Under varje rubrik följer sedan ett större eller mindre antal texter, infall, fragment.
Det är ganska svårsmält.
Men jag fann följande utdrag väldigt starkt:
FÖDD DEN 2 MARS 1997
väska med röda och gröna äpplen på.
Bredvid en tom nappflaska och en bilder-
bok, uppslagen på hund. I väskan ihop-
knölade babykläder; sparkbyxor, sockar,
en pyjamas med stjärnor. Lite längre in i
skogen en röd informationsbroschyr från
barnavårdscentralen. På baksidan: "Att få
barn är en stor omställning".
EN NY BOK:
Sofia Lindström: Plats, spela död
(Natur och Kultur, 1999. 89 sidor.)
[ Hem ] | [ Innehåll ]